En låt född ur känslan att det spelar ingen roll vad jag gör – jag faller ändå. Jag kan vinna, lyckas, vara bäst – men fallet väntar alltid bakom hörnet. Den speglar en livskamp jag känner igen hos min barndomsidol Paul ”Gazza” Gascoigne, som jag tror också vet vad det är att gång på gång falla i missbruk eller känslomässigt kaos.

Samma dag släppte jag även A Happy Song, som paradoxalt nog låter mer melankolisk än denna. Jag bara faller blev istället en segerlåt, en hymn om att resa sig även när man slås ner. Texten handlar också om manipulation och strategi: att ibland säga det folk vill höra för att nå det man själv behöver – för i slutänden är det resultatet som räknas, inte vem som vann diskussionen.

Avslutningen knyter tillbaka till barndomen, när jag skrev: ”Om jag kunde sätta ord på mina känslor skulle jag kunna få hela världen att gråta.” Då trodde jag jag var ensam om den tanken. Nu vet jag att förmodligen många bär samma känsla. Låten bär därför en kristen underton – en bön om att få slippa falla mer, men också en påminnelse om att även i fallet finns styrka och seger.